Älska lika Älska olika

Nu är vi tillbaka!

Ett stort HEJ till dem som jag känner och dem som jag inte känner får ett FETT HEJ ändå!

Vad händer och fötter? Här kom livet ikapp oss. Eller för att vara helt ärlig, lusten till att blogga försvann ur mig. Det blev för mycket tycke och tänk kring vad som ”kan skrivas och inte” men nu har jag bestämt mig! Mina inlägg reflekterar mig – Marinka – och allt som skrivs här står jag för, på gott och ont.

Mycket har hänt sen sist, vi firade vår första jul och nyår tillsammans som en familj. Vi har flyttat till en större lägenhet och hittat en ny vardag. Mycket sjukdom och alldeles för många bortgångna under dessa tre månader som har fått en att tänka till. Det är oförståeligt när nära och kära lämnar oss men vi försöker lära oss att inte ta livet för givet.

Annars då? Vår prinsessa har fyllt 5 hela månader! Tiden springer iväg. Vi – jag och Kineh – är hemma hos mamma i Norrköping. Här har vi varit sen fredags och umgåtts med en hel del familj och vänner. Vår pappa är i Iran och spelar fotboll. De representerar Sverige i en stor turnering där artister från flera länder över hela världen deltar i ett projekt för att samla in pengar. Det är Unicef som står bakom projektet, pengarna ska gå till att bygga ett sjukhus i Iran för de med sjukdomen MS. Heja Pappa och alla Uncles! <3

Saknaden är självklart ENORM (!!!) men vi försöker härda ut! Många frågar mig hur det känns att leva med någon som arbetar mycket på resande fot och jag svarar alltid att nu är jag van. Bortsett från att vi saknar ihjäl honom så finns det bara fördelar med att ens partner reser bort lite. Det ger varandra lite andrum och man får faktiskt känna på saknad, vilket är såå viktigt. Annars är det lätt att följa samma rutiner och mönster varje dag där man kan bli rätt trött på varandra. De där små fjärilarna i magen väcks liksom till liv varje gång nyckeln vrids i dörren eller av att få möta hans varma leende gåendes mot bilen.

Nu ska vi krypa ner i sängen och försöka få lite sömn innan det är dags för lilltjejen att snutta igen.

På återseende! (”v”)

Här var du så liten mitt hjärta… 2 ynka månader. Vår fina tjej!

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats